.så roligt att det inte blir roligt.

Målade skickligt in vännen i ett hörn. Nu kom hon inte undan. Bara att duka fram två tallrikar till. En till mig och en till E.

För det händer att vi snålskjutsar på andra familjers vardag. Vår familj är ju så löjligt liten, och den skramlar inte med bestick, eller bråkar om gurkskivor som blir över heller. Ibland behöver man sånt. Det tycker både hon och jag.

Så när vi skulle åka brast hon i trötthetsgråt. Hon hade inte fått leka länge alls. Fast det var ju länge ansåg jag. Det bara kändes kort eftersom barn har så roligt.

Från baksätet i bilden muttrade E. Nästa gång ville hon inte alls ha roligt. För då skulle hon hinna leka mer lekar som var roliga.

Jag är böjd att hålla med.

Det är svårt att märka hur trevligt det är, när det är så trevligt att tiden inte märks.