Han som inte är min, dök upp i mitt liv igen och det steg som jag borde tagit bakåt blev ett kliv framåt istället. Rätt i hans närhet fastnade jag. Och fingrarna som följde benets konturer berättade det som läpparna inte tordes säga. Och luften mellan oss delades av gemensamma andetag.
Han som inte är min, lät mina händer gå vilse i hans hår, men över tankarna hade de ingen kraft. Han lät ögonen kasta omkull fattningen, men över läpparna tog de ingen kontroll. Och huvudet vilade tryggt mot en axel som väntat.
Jag vet inte om ni tror mig, men världen höll andan ett ögonblick när armen fann sin plats runt midjan.
Men.
Han är inte min.
LIVET OCH LITE TILL
söndag 16 november 2008
.och aldrig jag får det åter!
Mitt i vardagen hos Comvidare kl. 11/16/2008
Mer vardagsrealism hittas här: känslorna
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar