Blicken följer sprickor i marken och den svarta skinnkappan släntrar efter. Bakom buskiga ögonbryn och flätat skägg gömmer sig ett ansikte som fruktar solen. Axlarna är två korpar som vaktar tunga tankar, och i öronen spelas musiken av blodets pulserande genom ett stetoskop.
I handen vilar en kasse från Coop.
Det är så jag förstår att han lever!
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
1 kommentar:
Men gud så bra skriver. Min bloggprinsessa!
Skicka en kommentar