M får bestämma restaurang. Han hittar Stockholms äldsta som varit död i flera år nu. Kyparen tittar förvånat på oss när vi kommer in och sätter oss vid det öde bordet längst in. På min tallrik serveras bortglömd schnitzel och ett hav av svårbalanserade ärtor. M ser min blick och låter mig byta tallrik med honom. Hans mat har trots allt bara varit död sedan i somras.
Bakom bardisken lägger servitören ifrån sig sina kedjor innan han tappar ett par droppar vin (blod?) till i våra glas.
Jag är helt säker nu.
Jag har dött och kommit till….
…Stockholm!
tisdag 18 november 2008
.likvaka
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
fröken dysterkvist i presume..
begravningsentreprenör M beklagar sorgen och drar sig stilla tillbaka..
ah...do skolle kollat med mej först va! Raggopardens restaurang-och raggningstips!
Nämen, Stockholm har ju en hel uppsjö av underbara restauranger! Ropa till om du vill uppleva Stockholm så som det borde upplevas.
Dante lär ha skrivit en fjärde bok sin gudomliga komedi. Stockholmus hette den visst.
Den restaurangen blir man ju nyfiken på ... Hade kanske passat på Halloween?
vilken fullkomlig mardröm - att dö och vakna till ett evigt liv i stockholm.
Restaurangen hette något i stil med Zum Frankenstein. Passande tyckte jag.
Det tog sig dagen därpå dock. Syster hittade en sushirestaurang där kocken hade lånat Karate Kids pannband. Jag tog tolv bitar, inkl. den med den lilla röda bläckfisken som jag svalde med största möjliga möda. Sällskapet tittade på mig med stora ögon och tillade i gemensam kör att den där skulle de minsann inte ätit själva. Jag tror att en av dem till och med sa "urk".
- Kunde de inte sagt det innan jag låtsades vara världsvan? Huvudet var ingen höjdare att bita i. Inte armarna med sugproppar heller. Hm, undrar om ögonen var kvar?
"urk"
Skicka en kommentar