Idag roar jag mig med att neutralisera ett namn. Eller roar, och roar. Jag utsätter mig för namnet så ofta jag bara kan för att namnet ska tappa betydelse. Det går faktiskt ganska bra. Det gäller bara att först se till att man har rätt verktyg till hands.
Verktygsinventering:
Tvåkomponentslim (för att klistra fast leendet)
Högtalare (för att överrösta sin egen vädjan)
Slangklämmor (för att knipa åt tårkanalerna)
TENS (för elektrisk nervstimulering vid smärta)
Kylspray (för att återföra hjärtat till fryspunkten)
Sexkantnyckel (för att skruva fast glappande armstöd till kontorsstolen)
Sådär, ja!
Verktygsinventering:
Tvåkomponentslim (för att klistra fast leendet)
Högtalare (för att överrösta sin egen vädjan)
Slangklämmor (för att knipa åt tårkanalerna)
TENS (för elektrisk nervstimulering vid smärta)
Kylspray (för att återföra hjärtat till fryspunkten)
Sexkantnyckel (för att skruva fast glappande armstöd till kontorsstolen)
Sådär, ja!
3 kommentarer:
Vad tänkte hans föräldrar när de döpte honom? Humor i all ära, men inte när man namnger ett barn.
Tja, det namnet jag tänker på är ett rätt vanligt namn. Inte särskilt roande överhuvudtaget. Men det gör ont när jag tänker på det.
Gamle Paul finns med bara för att illustrera ett påklistrat leende....
I såna fall var det ett lustigt sammanträffande, för gamle Paul står på första plats på min lista över misslyckade namn.
Skicka en kommentar