Sitter i en "styrelse". Är förtroendevald med en mandatperiod på fyra år. Jag är en av nykomlingarna. De flesta hör till inventarierna. Jag är yngst. Med råge.
Men jag är inte nöjd med att mötena är en ursäkt för att fika och umgås. Jag har fått en uppdrag. Alla har fått ett uppdrag. Men på något sätt hamnar diskussionerna på cykelställsnivå. Vid varje möte har jag invändningar, jag kan bara inte hålla tyst. Hör min egen stämma. Den ekar. Det är klart att man funderar var alla andra är.
Men så ibland kommer bekräftelsen. Nån säger efter mötet att det är bra att jag har åsikter. Bra åsikter. Och nu sist var det en som ville erbjuda mig ett jobb!
Nu hörs min stämma tydligare.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar