Egentligen är det rätt fantastiskt att man inte krockar oftare än man gör. Jag menar inte när man är ute och kör, utan när man är ute och går. Tänk dig en skyltsöndag där varje familj inom två mils radie dyker upp på torget. Det är aldrig så trång som då. Men märkligt nog krockar man aldrig. Man är inte ens i närheten. Kroppen ger omedvetet en signal till personer man möter och kroppen uppfattar omedvetet signaler från personer som är påväg rakt mot dig.
Det är först när man tror att man ska fatta beslutet om höger eller vänster sida själv som det går galet. Då först gör man dansen. Höger, vänster, höger, vänster. Sen tittar man på personen man möter och ler generat. Så tokigt det kan bli.
Så vad är de hemliga tecknen för höger och vänser då?
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar