Jag gör saker för min skull. Jag har lärt mig att vara duktigt egoistisk. I små doser är det ju bra. Bra för mig alltså.
Vad känner jag? Vad vill jag?
Allt som oftast vet jag inte. Men ibland så vill jag. Men jag kanske inte alltid vet varför. Så lätt ska det tydligen inte vara. Därför händer det att jag trampar på folk. Eller! Det handlar nog mer att jag undviker folk.
Jag har ett par personer som betraktar mig som sin vän, men de suger mer energi från mig än jag kan ge. De som umgås med mig bör nog vara starkare än mig. Jag inser det nu. Jag inser det eftersom jag tankar energi från andra. Utnyttjar andra. Men jag behöver det. Jag behöver testa gränser och upptäcka att personen som står mitt emot mig står kvar. Orubbad. Jag behöver känna att styrka finns. Att trygghet finns. Att sanning finns.
När jag är stark lovar jag att andra ska få tanka energi från mig. Då vill JAG bli utnyttjad. Då först kan jag betala tillbaka.
Men..... be mig inte om något nu. Jag är upptagen med att fylla på mina batterier.
fredag 7 december 2007
.on/off
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag tycker du gör ett jättebra jobb med att ta hand om dig själv. Det känns som att du är på helt rätt väg.
Kan inte låta bli att le. Det finns sanning, styrka och trygghet. Trots att det inte alltid verkar som det.
Slå bara inte hunden alltför hårt i huvudet, då svimmar han nämligen.
Men han står kvar där när han kvicknar till.
Det är just det. Jag vill inte ha en hund just nu. Inte ens en ullig valp. Risken finns att jag just skulle slå hunden i huvudet. Det vill jag inte göra. Alltså köper jag inte valpen i fönstret.....
Skicka en kommentar