Ur det lilla barnet vrålas orden "jag vill ha lugn och ro" till en mamma som försöker ta reda på vad hon vill ha till kvällsfika. Hon är väldigt arg, det lilla barnet. Mamman är nog lika arg, men hon mumlar utan att veta vad hon ska ta sig till.
Dottern i köket. Mamman vid datorn.
"Jag vill sitta i vardagsrummet" morrar hon bestämt.
"Nej, jag vill ha lugn och ro", svarar mamman.
Dottern tystnar. Hon inser att hon föll på eget grepp. Men hon har en lösning. Det är tydligen bara den som säger det först som får tycka det. Smart.
Nästa gång ska jag skynda mig att säga det först. Mamman vill ha lugn och ro.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
1 kommentar:
Kommer å tänka på den där visan av Olle Adolphsson, Det gåtfulla folket..
"Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land,
detta land är ett regn och en pöl."
Jag gillade den skarpt när jag var liten palt.
Skicka en kommentar