Så var det julgröt på förvaltningen. Och skinkmacka. Och långbord.
Mycket trevligt. Men jag vann inte stegtävlingen. Vårt lag vann inte, menar jag. Inte ens i närheten. Jag bidrog till att dra ner medlet. Jag var inte den bästa lagkompisen.
Däremot var jag "lilla gumman" igen. Den här gången med mindre ironi. Den här gången med kärlek. Den här gången var kramaren en kvinna som var stolt över mig.
Det är skönt att vara lilla gumman ibland. Men bara syftet är rätt. Jag avgör när syftet är rätt för mig, så gå inte och få för er att jag kan klappas på.......
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar