Nötskalet är mitt kontor. Det är jag som känner hopplöshet. Vi har misslyckats. Jag har misslyckats. Vet inte. Vad jag vet är att det är utanför min kontroll. Det är försent att göra nåt nu. Missnöjet finns på papper. Missnöjet är ett faktum.
Det är bara att bryta ihop och gå vidare.
Snart.
onsdag 3 oktober 2007
.hopplösheten i ett nötskal
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Får jag fråga vad det är som har hänt?
Direkta konsekvenser? Gilla läget. Anpassa verktyg, justera moment, skruva vidare. Kritik är till för att få en chans att justera felaktigheter.
Nu har det gått över lite. Jag har fått perspektiv. Men när jag skrev det där så var det precis så jag kände. Hopplöshet. Man har ambitioner, men svårt att påverka saker som man inte kan påverka. Döh!
Jag har gjort det jag kunnat. Det som rymts i min tjänst och förmodligen lite till. Men det hindrar inte mig från att önska att även det andra föll på plats. I vissa fall har jag lika höga krav på mig själv som på andra.
Men som Micke säger, kritik är för att få en chans att justera felaktigheterna. Kanske även om de inte ligger på mitt bord. Vad vet jag.
Skicka en kommentar