Bad om feedback idag. Ville prata om mig. Hur jag skötte mig, men mest hur jag framstod.
Fick åsiker levererade. Jag bad om det.
Men det jag funderade på efteråt var varför denna vän hade tittat på mig med särskilt kritiska ögon. Det var vad vännen ursäktade sig med. Att jag detaljer i mitt framförande hade skärskådats. Hårdare än normalt?
Så! Vilken föreläsare blir hårdast granskad egenligen? Vem utsätts för hårdast prövning?
En förälder? Nagelfars in i minsta detalj. Minutiös granskning. Orealistiska krav. Eller?
En kollega? Där sitter man inne med rätt mycket information så det gäller att kollegan håller sig till sanningen. Eller?
Ett proffs? Höga krav. Men realistiska. Eller?
En vän? Tillåtande. Partiskt. Eller?
tisdag 6 november 2007
.med kritiska ögon
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Innan vi förfasar oss över att integriteten är hotad måste vi fundera på om den sammanhangsdefinierade människan är en bättre – eller sämre – sort än den individuella med stor integritet. En lång rad av dagens verkligt stora problem kan nämligen bara lösas om vi betraktar oss som delar av komplexa och synliga sammanhang och i så fall är integritet inte enbart av godo.
Amen!
Skicka en kommentar