LIVET OCH LITE TILL

onsdag 11 juni 2008

.det är ta mig tusan vidrigt att se

Där sitter de, turturduvorna. Så kära att det sticker i ögonen. Så gulliga att man vill kräkas. Så pussiga att man vill åka hem och aldrig mer komma tillbaka.

Jag hatar dem!

Såna som dem ska låsas in.

Ialla fall tills jag också ligger på ett rosa moln!

3 kommentarer:

Cecilia sa...

OM jag inte visste bättre skulle jag tro att du (också) hade träffat J & T. ;-) Men det kan du ju inte ha gjort, för du är väl inte i huvudstaden???

Comvidare sa...

Va! finns det fler? Döda, döda, döda!

Cecilia sa...

Har du inte pratat med bror vår på sistone? Vi har inte sett till honom sen han kom... jo, föresten, den kväll han och T kom för att hämta kläderna... ;-)