Hon lyssnar, men det hon hör är inte det jag säger.
Hon ser, men bilden hon beskriver är inte min.
Smärtan hon framkallar.
Varm. Mjuk. Äkta.
Vågar. Orkar. Vill.
Se den jag är.
På riktigt.
I jorden.
Under blomman.
Finns det vackraste.
Jag!
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
1 kommentar:
Vad fint skrivet...
Och vad vore blomman utan rötter!?
Tack för så mycket...
Skicka en kommentar