Hon lyssnar, men det hon hör är inte det jag säger.
Hon ser, men bilden hon beskriver är inte min.
Smärtan hon framkallar.
Varm. Mjuk. Äkta.
Vågar. Orkar. Vill.
Se den jag är.
På riktigt.
I jorden.
Under blomman.
Finns det vackraste.
Jag!
LIVET OCH LITE TILL
lördag 21 juni 2008
.det man ser är inte det man kan se
Mitt i vardagen hos Comvidare kl. 6/21/2008
Mer vardagsrealism hittas här: sanningarna, vännerna
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Vad fint skrivet...
Och vad vore blomman utan rötter!?
Tack för så mycket...
Skicka en kommentar