Den kroppen måste jag dansa med, tänker jag och plöjer mig genom folkmassan med målmedvetna steg. Vi har dansat förut och förväntningen pirrar till i fingertopparna när jag fångar hans uppmärksamhet. Han för min hand mot sin höft och jag lägger den kupade handen tillrätta och drar min kropp närmare hans. För varje steg han tar känner jag hur kraften förflyttar sig genom den stenhårda kroppen. Jag blundar hypnotiserat och låter mig ledas av gemensamma pulsslag. Och mitt i någons andetag flyttar han munnen närmare min hals.
Tankarna har jag förlorat för länge sedan.
Men han måste ha hört vad jag tänker för han säger "vi borde älska"!
4 kommentarer:
Oj vad trevligt det låter att bli förlorad i en annan människa sådär. Men hur gick det sen då?
Sen? Tja, när jag hade gottat mig åt fantasin tillräckligt länge så sa jag tack för dansen och så åkte jag hem.
För en sak vet jag, fantasin överträffar alltid verkligheten...
du är klok som en uggla!
Tack Ebba! Men jag vet inte om jag är klok, förmodligen mer åt det tjuriga och målmedvetna hållet. Vilken fågelsort är det?
Skicka en kommentar