Hon som lämnade tanden på Mallis klamrar sig fast runt min hals.
- Mamma, jag vill följa med dig hem, ber armar, mun och ögon i kör.
- Jag förstår att du vill, men det är inte mammavecka nu.
När jag sneglar på pappan så ser jag hur han försöker ducka för hennes böner. Som att stjäla godis från ett barn skulle det vara, så jag säger:
- På måndag får vi vara med varandra igen.
Hon tittar på mig ett kort ögonblick och ser genast att tjat inte skulle leda till annat än en sur mamma så hon byter taktik.
- Hur många dagar är det kvar?
Och för varje dag får jag en hård kram och ett god natt i mitt öra. Sen skickar hon slängkyssar efter mig när jag går.
Själv misstänker jag att det nog var mest för min egen skull som jag sa nej. Vi har våra rutiner och även om hon skulle ha lätt att ställa om så är det inte säkert att jag skulle ha det. I fyra år har vi levt på det här sättet. Det är 208 veckor av rutiner det. Jag börjar bli gammal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar