Han pratar snabbt, mannen i Kalmar. Som om han räknade tegelstenar på väggen eller läste innantill från en telefonkatalog. Men det är nåt annat det handlar om. Nåt som jag ska ta till mig. Förstå. Och själv använda. Fåran mellan ögonbrynen djupnar när jag med stor ansträngning försöker urskilja vilket språk han pratar. Då och stoppar han in ord som jag känner igen, mellan sånt som jag omöjligt begriper och ord han själv måste ha hittat på.
Det tröstlösa i detta är att jag så sent som igår kände att jag hade koll.
Beep, beep, beeeep! Information overload!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar