LIVET OCH LITE TILL

fredag 28 maj 2010

.stressdyslexi

Jag har en ett berg att klättra över på arbetstid. Men berget växer snabbare än jag klättrar, så jag kommer längre och längre ifrån toppen.


Och jag tappar saker på min färd. Bokstäver försvinner. Eller så byter de plats med någon annan och bildar ord som ingen begriper.

När det är mycket att hålla reda på så blir det lite svinn. Stressdyslexi tänker jag och drar en lättnades suck att jag bara har ett barn att hålla reda på.

4 kommentarer:

Ebba G sa...

mhm. åsså lägger du till grejjer också. En eller ett.
Sötnos.

Comvidare sa...

:)
Märkligt. Vissa får visst kalla mig sötnos utan att skinnet krullar sig på mig.

Anonym sa...

Äntligen har jag en förklarande diagnos på mitt beteende.
m

Comvidare sa...

Ja, visst måste det vara en diagnos? Förresten, ska inte du ha bättre koll på det än jag lilla "m"?