Vinden blåste rätt hårt kring ön. In genom jackärmar och ner längs ryggraden. In i munnen så att tänderna gungade. I alla fall en tand. I en mun.
Tanden begravde vi under högtidliga former på ett hemligt ställe.
Nu berättar dottern gärna att en del av henne alltid kommer att vara kvar på Mallis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar