Vädret var perfekt. Sol och nysnö. Frågade E om hon ville att hunden Zeke skulle dra henne på Boben. Det lilla barnet visste inte till sig av glädje. Hon hoppade ur stolen och kramade om mamman. Kroppen kunde inte tillräckligt uttrycka glädjen. Den såg ut att göra ont i henne och totalt övermanna henne. Leendet bosatte sig i hennes ansikte. Ögonen glödde av förväntan.
Mamma, jag hade drömt om det, sa hon när orden hittade tillbaka till henne. Jag hade drömt att han skulle dra mig.
Och dra gjorde Zeke så gärna. I snabbt trav längs en oplogad väg.
söndag 9 mars 2008
.drömmar som uppfylls
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag var något år yngre än Elsa när jag åkte nerbäddad i släde efter vår Grand Danois. Jag kommer fortfarande ihåg pudersnön mot ansiktet o pulkan som vickande sövde mig. Många turer var det. Härligt för Elsa!
Också jag minns turer efter vår hund - en trygg jämthund. En känsla som är obeskrivlig och ljuvlig att bära genom livet.
Skicka en kommentar