Förra helgen var Es pappa på fest berättade min fd svärmor högst motvilligt. Jag trodde hennes tydliga tvekan berodde på en intern konflikt. Så jag tänkte inte mer på det. Förrän Es pappa berättade att han nu var förlovad. Aha. Poletten ramlade ner. Det var därför hon skruvade på sig.
De vill skydda mig av någon anledning. Det finns ingen anledning, men jag kan ändå gissa mig till varför. Jag menar jag har ju ändå varit deprimerad.....eller ÄR deprimerad. Jag kan, rent teoretiskt, bryta ihop av dylika "tragiska" nyheter.
Nu rätar frågetecken ut sig. Jag ser att Es pappa länge försökt skydda mig från verkligheten genom att inte prata om sitt liv. Skona mig. Som om jag skulle rämna om flickvännens namn nämndes. Ger jag verkligen det intrycket? Kanske han ser att jag är rädd. Eller så kanske han inte känner igen mig.....
Hur som helst så är det en klok kvinna som ska bli Es nya extramamma. Det blir nog bra det där. Ingen kommer att rämna. Inte ens de deprimerade själarna!
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
2 kommentarer:
Det handlar nog inte om dig... och din depression utan om honom och hans skam.
Exakt så som jag tänkte skriva också. Han skäms. Och överdriver nog sin betydelse en aning. Det brukar inte helt sällan vara så.
Skicka en kommentar