Det är först inne på systemet som det slår mig. Det är bara jag i hela butiken som har ett barn med mig. När jag tänker efter är mitt barn det enda barn jag sett här. Någonsin. Ok, en och annan nykläckt duvunge i kassan har man väl visat leg för.
Jag hamnar i telefon med mitt livs levande uppslagsverk. Denna gång gällde det ett drickbart vin till paella. Väl i telefon så förskjuts mitt fokus något. Jag tappar bort mitt barn och jag kan tänka mig att systembolaget är ett typiskt dåligt ställe att slarva bort sitt barn på. Man kan få indraget körkort eller nåt för en sån sak. Eller tvångsförflyttas till Blattnicksele.
Tillbaka till verkligheten. Hon hade fastnat i svängdörrarna och råkat i panik. Med hjälp av en medelålders dam och en äldre herre hittade jag min dotter gråtandes bakom dessertvinet.
Jag tröstade henne med att låta henne välja ciderflaskor till mamman.
söndag 23 mars 2008
.den bästa mamman
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Men om hon fastnade i svängdörrarna har hon nu fått en traumatisk upplevelse från den där affären där mamma köper vin och kommer nog att få systembolagsfobi framöver. Och måste gå i terapi för att klara av att ens gå förbi den där gröna skylten. Så... inget har bara en sida! Hoppas cidern var god.
Min mamma var väl ungefär lika gammal som du, och jag ungefär lika gammal som Elsa, när jag en dag fick följa med henne på Systembolaget. Det var på den tiden då det var knäpptyst därinne, och alla såg lagom skuldmedvetet sammabitna ut där de stod och väntade i köerna.
Då upphäver jag min stämma och säger med hög röst:
"jaså, ska ni vara fulla nu igen!"
Det är fortfarande en gåta var jag, barn till tämligen måttfulla föräldrar, ens hade hört ordet. Jag gissar att min ömma moders högsta önskan i det ögonblicket var att ett mycket djupt hål skulle uppenbara sig i golvet under henne.
Skicka en kommentar