Vissa de blir ett med sin plågoande - singelskapet. De påstår att de vill träffa nån men allt de gör är suger energi av den som för stunden lyssnar åt eländet. Till alla argument finns ett motargumet. Till alla ljuspunkter finns mörkare misslyckanden. Hon jag råkade ut för i kväll kunde inte ens tänka sig att dejta nån som hette nåt som slutade på y. Typ Jonny, Conny, Ponny. Jag menar, vad säger man åt det?
Jo, man säger som det är. Du kommer aldrig att träffa nån. (fast det sa jag inte för att genera värdinnan, men jag ville bra gärna)
Sen åt vi pizza och pratade om tragiska blinddates. T vann. Hon hade hittat en med backslick och chionos. Min hade bara handväska.
tisdag 11 mars 2008
.ja tack, jag vill inte träffa nån
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Åh, handväska... får mig att tänka på en date jag hade som envisades med att ta med sina gamla jeans överallt. Och då menar jag överallt utom på kroppen eftersom den blivit "en aning" för stor.... Tror de var tänkta att påminna om målvikten eller något. Undertecknad drog öronen mot skalpen och tassade vidare rätt snabbt....
Fast jag får nog hålla med henne. Vem skulle vilja dejta en ponny? Inte jag i alla fall. :-)
Men kanske har hon en poäng i alla fall. De där killarna som satt längst bak i bussen och levde rövare när man skulle någonstans med skolan, hette inte sällan något som slutade med y. Varför var det så?
Det kanske är en myt, men det säga vara en överrepresentation av -y-namn i landets fängelser.
Ja, det är ju en känsla man har. Av någon anledning ringer en varningsklocka även för namnet Reine...
Glenn är inte heller något välklingande namn..
My name is Jonny,
Conny Jonny.
Tänk om Snorre Sturlasson hade levt idag.
Gud vad han hade fått stryk i plugget! Men hade han fått ligga?
Skicka en kommentar