Ibland låter jag henne sticka knivar i mig.
Ibland ber jag om mer glödande kol att gå på.
Ibland trånar jag efter hennes kokande olja.
Smärtan är omedelbar, men uthärdlig.
Varför?
Den leder mig vidare.
Imorgon ska jag be henne dra ut mina tånaglar.
Tack för att du finns i mitt liv!
Världens vackraste femtioåring.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
1 kommentar:
Ojdå. Så det kan bli. Visste inte att jag missade tånaglarna sist.
Skicka en kommentar