Ibland låter jag henne sticka knivar i mig.
Ibland ber jag om mer glödande kol att gå på.
Ibland trånar jag efter hennes kokande olja.
Smärtan är omedelbar, men uthärdlig.
Varför?
Den leder mig vidare.
Imorgon ska jag be henne dra ut mina tånaglar.
Tack för att du finns i mitt liv!
Världens vackraste femtioåring.
LIVET OCH LITE TILL
måndag 31 mars 2008
.tappa mig på blod!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ojdå. Så det kan bli. Visste inte att jag missade tånaglarna sist.
Skicka en kommentar