.det talar vi tyst om

Jag har ingen fast telefon på jobbet utan bara en mobil som är kopplad till det fasta nätet så att när jag ringer från den så ser det ut som om jag ringer från det fasta nätet fast jag ringer från min mobil som jag har en öronsnäcka kopplad till så att jag kan vandra omkring på kontoret utan att behöva bekymra mig för sladden.

Men! Jag måste ladda telefonen. Hade glömt det när jag kom på kontoret häromdan. Då är det helt plötsligt inte en sådan bra idé att bara ha en mobiltelefon att förlita sig på. Jag orkade såklart inte gå hela den långa vägen hem bara för att hämta en fånig laddare.

Det kändes som ett långt bättre förslag att terrorisera grabbarna i korridoren. Men tanken visade sig vara smartare än verkligheten. Och Ericsson visade sig vara minst smart. Ingen laddare passade till min telefon, trots en uppsjö av Ericsson telefoner.

Så jag var hänvisad till att hålla andan och prata snabbt.

Klockan "nuärdetslutföridag" vände jag mig om och vad skådade mitt norra porslinsöga?

Jo, en laddare. Min laddare.

Ooops