.att somna och vakna

Kröp in under täcket. Klockan var sen, kroppen trött och det kändes som om känslorna ersatt min hud. Täcket och pyjamasen fick mig inte att sluta skaka. Inte filten heller. Först när jag låg under två täcken och en filt slappnade jag av och huttrade inte längre. Utmattad somnade jag. Hudlös.

Vaknade med en genomblöt pyjamas. Kröp ut ur mitt ide. Andades. Sömnen gav mig huden tillbaka. Ett tunt lager. Skrapar jag med naglarna mot handleden så rinner smärtan sakta ut, smutsar ner, kladdar ner.

Jag försöker dra mig till minnes hur man fäster ny hud på de ställen där det börjat spricka. Men först måste jag hitta tjockare hud. Jag blundar.

Kroppen är trött.