När det kommer till min själavård så har jag bara stött på kvinnor. Kuratorn på vårdcentralen=kvinna. Beteendevetaren på företagshälsaovården=kvinna. Dikakonen i kyrkan=kvinna. Det börjar bli lite tröttsamt. Jag föredrar nog mer "rakt-på-sak". På det sätt min vän S är. Det ska inte krusas.
Eftersom det är semestertider så fick jag prata med en annan person på företagshälsovården. En man. Han beskrev mig som ett bilbatteri, som det drogs tjuvström från. Den var ny för mig. Undrar varför?
LIVET OCH LITE TILL
torsdag 16 augusti 2007
.steg 12 - manliga referensamar?
Mitt i vardagen hos Comvidare kl. 8/16/2007
Mer vardagsrealism hittas här: depressionen, manligt/kvinnligt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar