När det kommer till min själavård så har jag bara stött på kvinnor. Kuratorn på vårdcentralen=kvinna. Beteendevetaren på företagshälsaovården=kvinna. Dikakonen i kyrkan=kvinna. Det börjar bli lite tröttsamt. Jag föredrar nog mer "rakt-på-sak". På det sätt min vän S är. Det ska inte krusas.
Eftersom det är semestertider så fick jag prata med en annan person på företagshälsovården. En man. Han beskrev mig som ett bilbatteri, som det drogs tjuvström från. Den var ny för mig. Undrar varför?
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar