Trots att jag sitter här med stressen i axlarna och hungern i magen så kan jag bara tänka på en sak. Jag har ett grymt kul jobb. Och jag är som gjord för det. Vi passar klockrent bra ihop jobbet och jag.
Jag kan bara dra den slutsaten att jag mår rätt bra nu. Den handlingsförlamning som jag förut kände har förvandlats till handlingskraft. Tick, tack, tick tack.
Hur kommer det här sig då? Jo, det ska jag förklara för er. Jag kan inte lyckas både på jobbet och med kärleken. Antingen eller. Så har det alltid varit. Men nu passar det ganska bra att pendeln lutar åt jobbet. Riktigt bra tajming faktiskt.
Nä. Om man skulle lämna jobbet idag och få dumpningen överstökad så att jag kan jobba lite mer effektivt i morgon. Klockan slår.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar