Jag misstänker att jag inte var mer än en mur trots allt. När muren föll så fortsatte han bara genom den, utan att stanna. Har inte fått ett livstecken på en vecka. Ja, ja. Men det känns ändå skönt. Kan en ta sig igenom, så kan fler. Jag får väl hålla tummarna att nån bryter benet när de hoppar ner från muren så att de tvingas att stanna hos mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar