Vaknar av att någon kryper över mig och perforerar min lårmuskulatur med små, vassa knän.
Gnuggar gruset ur ögonen och följer de vacklande stegen mot toaletten. Det var tydligen inte förhandligsbart att jag skulle få ligga kvar under mitt varma täcke.
Utan att tända krånglar femåringen sig upp på toalettstolen. Jag lutar mig mot dörrkarmen och kisar på henne genom smala springor. Ser i dimman att hon sträcker sig mot handfatet. Uppenbarligen hade momentet att torka sig rationaliserats bort, vilken jag påperkar. Hon stannar upp i sin rörelse och tittar upp mot mig. Sträcker sig istället efter handduken.
Övertydlighet i midnattsgrus rekommenderas!
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
2 kommentarer:
Vilken härlig vardagssituation. Jag blev glad av att läsa den.
Ha ha ha! Underbart!
Skicka en kommentar