Jag har rutiner. Varje morgon åker jag två mil västerut för att lämna min dotter på dagis. Varje morgon möter jag min tandhygienist inträngd i den lilla röda bilen. Typiskt för den yrkeskåren att tro att det går att stoppa in hur mycket som helst i en liten yta, tänker jag. Varje morgon möter jag den hurtiga och vindpiskade kvinnan på promenad med sina två lurviga hundar. Ibland har hon tröttnat på lurvet och rakat av båda hundarna pälsen, mest på våren tänker jag. Varje morgon hamnar jag bakom mamman som bildar lång kö med sin senapsfärgade Volvo. Det är märkligt att jag alltid parkerar min bil på jobbet före henne, tänker jag.
Men idag är en annan dag.
Dottern får snöflingor på näsan när hon studsar fram mot det dagis där pappan ska hämta henne senare. Bärgningsbilen får lirka upp ett lås till en bil som står och brummar för sig själv med chauffören utanför. Och jag möter en bil på fel sida mitträcket.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
5 kommentarer:
Snö, snö, SNÖ? Jag längtar efter snön och vill också ha flingor på näsan.
Som vanligt en alldeles ljuvlig text.
Åh, tack Howdy. Jag blir glittrig i ögonvrån när du skriver så till mig.
Vill du veta nåt galet roligt? Mamman i den senapsgula bilen läser min blogg. Det hade jag inte kunnat räkna ut i min vildaste fantasi. Hon skrev om det i sin blogg. Jag försvann under stolen igen i vanlig ordning.
http://mrsnyatblogg.blogspot.com/2008/11/oj-jag-irriterat-ngon.html
Det är ett heltidsjobb att hålla foten borta från min mun!
Gud va häftigt! Vilken grej!
det här är en såndär poetertext hörrdu. bara ord, och helhärlig
Jag flyttade genast över texten på poeter. Du har såklart rätt. Den är en typiskt "comvidare på poeter.se" text!
Skicka en kommentar