En av de där stiliga männen på mitt jobb hade lite otur när Gud delade ut känslor. Han fick nämligen bara en känsla att jobba med, nämligen försiktigt positiv. Äh, kom igen! Det kunde ha varit betydlig värre. Överdriven pessimism och ett liv med tung medicinering och tröjor med jobbigt långa ärmar. Eller tvångsmässigt kissnödig. Jojo, den du!
Det var i veckan som kunde jag ställa den korrekta diagnosen. Mannen i fråga gled nämligen in på kontoret med levrat blod, tjock kompress och 24 stygn på huvudet. Han hade tryckt in taket på en Ford Mondeo med hjälp av sin bil på förmiddagen. Han återberättar händelseförloppet, inklusive delen när han bad ambulansen svänga förbi hemmet för att hämta mobilen, i samma tonfall som han brukar prata om golfrundan. Försiktigt positivt.
Man undrar ju onekligen om det går att provocera fram andra känsloyttringar. Jag tar det som en utmaning. Var ska jag börja?
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
2 kommentarer:
Ta fram förstoringsglaset och börja uppifrån och arbeta dig neråt. Han blir säkert försiktigt förvånad och därefter möjligen riktigt generad. Å dina vägnar.
Tack för kreativt förslag, men jag vill nog provocera fram starkare reaktioner! Typ hysterinsk asflabb så att snor rinner ur näsan....
Skicka en kommentar