Så kom de miljoner konferensblock som vi hade beställt. Äntligen! Ett evigt skickande fram och tillbaka till tryckeriet. Jag vill ha så, men inte så. Nej, nu missförstod du mig, jag ville ha så. Fast nu ändrade jag mig, jag vill ha så istället.
Nej, men titta där! Det är fel mailadress!
Skyndade mig att lasta över ansvaret på tryckeriet. De hade ändrat från .nu till .se. Han förstod inte hur. Jag förstod inte varför.
Sedan grävde jag djupare i vår konversation.
Det är jag som gjort fel!
Jag tror jag packar ihop och går hem för dagen. Det räcker nog så här!
[uppdaterat: Vi äger båda adresserna! Lyssna noga så hör ni mitt "puh" susa i grantopparna och flaggstängerna]
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
5 kommentarer:
Detta är den i särklass största anledningen till att jag övergett trycksakerna till fördel för webben.
Jag är uppriktigt glad för din skull att ni äger bägge adresserna. Du är inte värd den ångesten.
Hej, nu har jag dövat mitt dåliga bloggsamvete (dvs skrivit lite), så om du vill finns jag här; http://emmainthecity.wordpress.com/
Vi hörs!
/Emma
2maz, flyktinstinkten var rätt stark när misstaget uppenbarades för mig. Och naturligtvis av kvinnan som vill koka min lever.
Emma, ska genast kolla in din blogg!
Att skylla på andra är helt rätt i detta läge! Knepet är att sätta ögonbryna så nära hårfästet du kan och börja andas högljudd.
Tex annonsmottagningen, tryckeriet eller reklambyrån.
Jag lovar, dom ställer på sånt här. Jag är ju kunden!
Hm, jag lyckades inte med konststycket att skylla ifrån mig. Trots att jag var kunden! Finns det ingen rättvisa här i världen?
Skicka en kommentar