Så säger hon orden som i en evighet bott i hennes kropp.
Du har gjort mig besviken!
Nog vet hon vilken effekt orden kommer att få, men hon kastar ändå ur sig dem som om budskapet bränner på hennes tunga. Och ord som studsar hårt mot bröstkorg, antänds och landar i ett glödande klot på blanka golv. Men retsamma suckar och het tunga tvingar elden illusionen och förväntningarna in i ett hörn. Till ljudet av knäppande böner slukas naiva drömmar i ett obärmhärtigt eldhav.
Svarta ruiner håller hennes hand, och askan som blåser upp får hennes ögon att blöda. Hon lyssnar försiktigt till besvikelsen som flyttat in i hennes kropp på den plats där drömmar tidigare bodde.
Långsamt skall nytt byggas,
och högen av förväntningar får aldrig bli så stor igen!
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
4 kommentarer:
??? Vad bra skrivet? Vad handlar det här om ???
Håller med - bra skrivet - jag blir berörd - men vill veta mer - vad handlar det här om?
Jaha... det blir ingen fortsättning alltså..
Ja, vad handlar det här om? Smärta som jag inte vill prata om. Smärta som jag bara kan skriva om i metaforer. Det kommer en snutt här och en där...när jag för tillfället hittar ord att uttrycka det på.
Kanske passar dessa ord in i någon annans smärta också. Det skulle jag tycka om.
Skicka en kommentar