.barnsligt värre

Först kom de tandlösa hoten. Sedan armarnas kraftiga rörelser följt av ett hysteriskt skrik. Sedan slet hon av sig täckbyxorna och stormade in på sitt rum. Dörren åkte igen med en hård smäll.

Kvar i hallen stod femåringen.

Och nu har jag ont i huvuvet för att jag skrek så mycket. Min dotter kan verkligen gnälla hjärnan ur mig. Det räcker med ett par minuters gnissel för att skinnet ska vända sig ut och in och ådrorna i tinningarna ska börja pulsera kraftigt.

Men femåringen har frågat om vi kan vara vänner igen. Antar att det är läge att sluta vara så djävla barnslig och sluta fred.