Först kom de tandlösa hoten. Sedan armarnas kraftiga rörelser följt av ett hysteriskt skrik. Sedan slet hon av sig täckbyxorna och stormade in på sitt rum. Dörren åkte igen med en hård smäll.
Kvar i hallen stod femåringen.
Och nu har jag ont i huvuvet för att jag skrek så mycket. Min dotter kan verkligen gnälla hjärnan ur mig. Det räcker med ett par minuters gnissel för att skinnet ska vända sig ut och in och ådrorna i tinningarna ska börja pulsera kraftigt.
Men femåringen har frågat om vi kan vara vänner igen. Antar att det är läge att sluta vara så djävla barnslig och sluta fred.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
2 kommentarer:
Men det låter ganska skönt att få ett sånt där uybrott, jag har själv varit nära ett sådant idag.
Nej du Fredrik! Nära gills inte. Du ska ha varit i helvetet och vänt för att få "prata" med mig idag.
Skicka en kommentar