.skapelseberättelsen enligt E

E vill dö. Hon vill träffa hundarna. Hon har fått förklarat för sig att man bara behöver sluta äta då. Men hon tycker att några till ska sluta äta samtidigt. Den ömma modern och den stolte fadern nämns i sammanhanget. Hon låter upprymd över den fantastiska idén.

Jag försöker ge perspektiv. Det är inte så att alla tror att man kommer till himlen när man dör. Hon förstår inte. Vad har man annars himlen till? Den är ju så stor.

När jag berättar att vissa tror att Gud har skapat människorna, avbryter hon mig snabbt. Nej, se där har jag fel. Gud skapade bara två barn och sen blev det fler människor. Och de blev mer och mer lika oss. Hon klappar sig på brösten för att ge tyngd till påståendet. De första människorna såg ju ut som apor, säger hon och fnissar till.

Och att Jesus gick på jorden för att lära människorna om kärlek tycker hon bara är dumt. Sånt kan man ju veta om man använder hjärnan, säger hon med en självklarhet som får mig att brista ut i skratt.

Nyss ville hon gå tillbaka i utvecklingen. Hon ville bli en säl igen. Det hade varit roligt att simma hela dagarna. Hon tappar tråden när fantasierna tar henne på ännu en åktur.


Kvar sitter jag och studerar det ansikte som gömmer en hel verklighet.