Nu är jag frisk. Och kry. Men jag frös nästan till is när jag gick till jobbet. Det hade inte chefen gillat om jag i början av veckan skyllde på feber och i slutet av veckan skyllde på permafrost. Håret i näsan frös i alla fall och då vet man att det är kring 20 minus. Skakade jag på huvudet så hörde jag hur istapparna klingade små melodier.
Vackert!
2 kommentarer:
Det får mig att tänka på gammelmormors snapsvisa, som hon bara sjöng när hon var lite rund under fötterna:
"Den här snapsen den var så frusen
att jag fått istappar uti musen"
Sen reste hon sig upp, skakade på rumpan och fortsatte:
"Kling kling kling kling ..."
Hahaha, den önskar jag att jag hade melodin till. En given succé på alla fester!
Skicka en kommentar