.modet att gala som en tupp och andra fyllnadseffekter

Ibland undrar man om vissa förhandlat till sig fler timmar varje dygn, eller fler minuter på varje timme, eller hittat funktionen för att snabbspola tankarna.

Jag var på kalas hos en sådan igår. En med snabba tankar som jag inte kan begripa hur hon hinner med att tänka.

När jag kom hade redan dryckerna gjort kvinnornas armrörelser yviga och fått deras smycken att halka snett. Till tårtan serverades lakritsshots. Jag svepte ett glas vin för att hinna ikapp deras bubblande skratt. Värdinnan gav oss spelpjäser och jag utmanades direkt. Moona! Visa rumpan! (fast hon som läste frågan sa –Mona! Visa rumpan! Ingen av oss hette Mona. Min vanliga djälva otur tänkte jag)

Syftet med spelet var att ta reda på vilken kvinnotyp man var. Min typ fanns inte med. Jag moonade hellre ett födelsedagskalas än förlorade en marker. Jag gissar att det mer gör mig till en tävlingsmänniska än en bullmamma.

När vi tagit reda på om värdinnan brukade onanera och om kvinnor var mer utbildade än män så bildade vi rockband. Jag var så koncentrerad på trummorna att jag fullständigt glömde bort att headbanga och kasta knullsugna blickar till publiken - och det var kanske lika bra när jag tänker efter.

Nästa programpunkt var önskelåtar i pianobaren. Men det kom inte så många önskningar till den självutnämna duon (undertecknad, som berusats sig till modet att gala som en tupp, samt talangfull värdinna) som stod för underhållningen, så värdinnan hämtade mer dricka och handdukar.

Sist ut, och klockan två på natten, var det nämligen dags för bubblande bad under stjärnorna. Drygt en timme senare grävde jag fram mina översnöade tofflor och halkade in till huset igen för att ringa efter hämtning.

Men jag förstår en sak nu. De som ser ut att ha fler timmar per dygn fyller dem bara lite mer än oss andra.

Och så lägger de sig inte förrän efter fyra på morgonen.