Jag får något fuktigt i blicken när jag läser om människor med järnvilja. Idrottsmän och kvinnor som pressar sina kroppar till absolut maximum. Disciplinen!
Charlotte Kalla som testar den högsta syreupptagningsförmågan som någon svensk kvinna haft.
Eller Per Elofsson, min husgud, som åkte ett vasalopp om dagen när han tränade som mest.
Eller bjässen Lassi Karonen, med Sveriges största lungor, han som skulle vinna OS-guld men blev sjuk.
Så ni kan förstå att jag är helt såld på SVTs nya program Mästarnas Mästare. Igår kväll satt jag med benen uppdragna och ögonen fixerade vid mina idoler. Så tisdagar mellan 20.00 och 21.00 är jag indisponibel. Jag är upptagen med att beundra. Och kasta fuktiga blickar.
4 kommentarer:
Inspirerande med så hängivna folk! När förkylningen har gett upp så är det gymmet som gäller. Vill gärna hinna med minst ett lopp i sommar.
Har inte hunnit med tv-programmet än, får försöka nästa vecka.
Jag gillar också att drömma mig bort med fantastiska människor. Sannolikt var jag den enda som flåsade framför dokusåpan Camp Malloy för några år sedan, som lades ner efter bara en säsong.
Ska vi ta varandra i handen, du och jag, och vandra mot solnedgången och minnas Gunde som hejar fram Mogren i skogen, Musse som kräks efter målgång och den fokuserade blicken hos ... dem alla.
Ja, Lotten. Jag såg att vi skulle kunna vara bästisar där svenska flaggan vaggar högt. Men vi skulle vara tvunga att hålla varandra i handen hela tiden för jag skulle inte se något bakom mina tårar av lycka över svenskarnas (över)prestationer.
Skicka en kommentar