Innan jag fick klumpen av gnagande oro i magen så tänkte jag inte så mycket på vad dottern för vidare till sin pappa. Men nu när jag vet att han drar egna slutsatser av hennes barnsliga funderingar kring mitt liv, så stelnar jag till när jag överrumplas av oskyldiga frågor.
Idag frågade hon till exempel om hon inte skulle kunna krypa ner hos mig på morgonen längre om det fanns någon fler i sängen. Oskyldig fråga. Stel mamma. Klumpen i magen säger att hon kommer att fråga pappan också och han kommer att tro att barnets mor inte har omdöme (läs=knullar runt så barnet får sjuka värderingar och revolterar sig igenom sin uppväxt).
Idag berättade hon något hemligt om pappans relation. Jag är rätt säker på att han inte vill att jag ska veta det här. Så vad ska jag göra med den här informationen nu när den är ett vapen?
Jag vill inte använda den här typen av vapen. Jag vill inte slåss alls!
Jag vill att det ska vara som förrut.
När jag fortfarande trodde att han litade på mitt omdöme.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
7 kommentarer:
Jag förstår dig precis eftersom jag har två bonusbarn. Det bästa är nog att inte tänka utan att bara leva och hoppas att den andra parten fattar att skilja på privat och allmänt.
Ja, jag vet. Jag kan bara påverka mig själv och mitt eget tänk. Tack för att du förstår!
Lev på du! Du är en sån himla fin mamma!
Undrar om inte den lilla E också har lite känsla för vad hon såsmåningom skulle kunna använda för att skaffa sig bra förhandlingslägen framöver. Minns själv hur jag räknade ut hur jag skulle få snurr på tillvaron med hjälp av lämpliga små kommentarer.
Och dessutom se till att hålla eventuella karlar borta från morsan som jag nog ville ha för mig själv även om jag sa det motsatta..
Lita på att du är en bra mor och försöka att inte oroa dig om vad andra tycker.
Om ditt barns pappa skulle säga något som han inte har med att göra så kan du endast kontra med att du med får höra saker, men väljer att inte ta upp dem då du förstår att det är hans privata ensak.
Vardagslyx: underbara du! tack för det!
Ebba: Välkommen till min blogg! Känner inte igen din signatur sedan tidigare. Intressant det du berättade. Om ett barns perspektiv! Jag ska tänka på det när jag misstänker att hon (eller han för den delen) spelar ut mig.
Kotten: Ja, i teorin har jag allt klart för mig. Känslan är tyvärr inte alltid densamma.
Bemöt din dåvarande man som han vill bli bemött; han vill troligen inte att hemligheten tas upp.
Om du låter det vara just en hemlighet så kan du dessutom minska E känsla av att vara mitt i centrum; det skall små barn inte vara. Barn är experter på att spela ut föräldrar mot varandra i kärfamiljer, moderna familjer och i enastående familjer som din; en överlevnadsinstinkt.
Bra att det lilla gudomliga barnet funderar kring livets stora frågor; mänsklig närhet. Utan detta överlever man inte. Religion kan man vara utan. Skvaller likaså.
Kram från singelvännen
Skicka en kommentar