.hormonmonster, snygga bröst och dikter

Ni som följer min blogg har säkert hittat en skrämmande regelbundenhet mellan mina inlägg som låter ungefär så här ”jamendetvarsjälvafanvadlivetvarjobbigtdå”. 27 dagar för att vara exakt. Det är bara att krypa till korset och erkänna att man är ett hormonmonster. En PMS-häxa. Ett patetiskt djävla stycke. Vissa kan nog hävda att dryga 21 års erfarenhet borde vara tillräckligt för att nöta in budskapet. Men jag står lika förvånad varje gång (hm, men nu fattar jag plötsligt varför mina bröst var så läckert fasta och putiga i simhallen i går…”note to self”: bada bara i offentliga lokaler var 27:e dag).

När jag ändå är inne på ämnet så vill jag med bestämdhet påpeka att mens är ungefär det äckligaste som finns. Kvinnor som har mens borde sättas i karantän (särskilt den kvinna som lämnat en blodig binda på pappershållaren på coop-toaletten sist jag var där…fyfansåäckligtjagtrorjagdöööör). Och med karantän så menar jag betald ledighet med obegränsade mängder chokladglass och värmekuddar att tillgå (fast fru blodiga binda borde stenas offentligt).

Så, hoppas att ni ätit middag redan för annars får ni inte ner en bit. Särskilt inte efter följande poetiska rader…

”alla barn äter blodpudding,
utom Jens
för den är gjord på hans mammas mens”


(Obs! Det här inlägget får bara kvinnor kommentera. De utan egen erfarenhet av PMS får icke under några omständigheter referera till fenomenet som något negativt. Därmed basta. Så det så!)