Vissa samtal leder till eftertanke. Och ibland kommer till och med handling som en effekt av eftertanken. I går till exempel. Klumpen i magen som sa att jag måste sälja min stolthet för dotterns skull. Bjuda in smärtan till mitt kök. Visa att vi står enade, vi som älskar henne mest av allt.
Hennes två världar som aldrig möts!
Idag. Jag tog sats. Vill du att vi ska bjuda hem pappa och extramamma på fika i veckan? Hennes glädjetjut högg till i mitt hjärta. Jag var på rätt spår, om än något år för sent eller så. Och liten sammetslen röst berättade för pappan att han var välkommen hem till henne och mamma. Frågorna var många, det hörde jag, men hennes röst var oförminskat mjuk.
Hennes två världar som ska mötas!
Jag fick luren i min hand. Det fanns frågor kvar. Den största frågan hörde jag tydligast; finns det någon baktanke?
Andas ända ner i magen.
För hennes skull, svarade jag. För hennes skull.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
4 kommentarer:
Jag säger det igen... Du är klok som en bok. Vad är väl en stockholmresa, en ny barbie eller tröja med my little pony i jämjörelse med en fika i mammas kök med dom man älskar allra mest!
Starkt gjort! "För hennes skull" är ett skäl så gott som något (eller snarare bättre än något annat)!
Blir mer och mer imponerad av dig, utan baktanke.
Anonyma människor som kommer med smicker ömsom kittlar min fantasi, ömsom retar mitt vett och sans.
Skicka en kommentar