Jag erkänner, jag har ett dolt motiv när jag går på After Work. Eller dolt, och dolt. Min kropp är inte så bra på att förneka och dölja mina avsikter. Min hjärna är däremot suverän, fast det är bara jag som tycker det. S, M och M tycker att jag ska torka bort snoret med tröjärmen och växa upp. De försöker säga det till min hjärna, men jag har stängt öronen och låtsas bara att jag lyssnar. Ibland är jag bara sååå smart.
Medan kroppen skickar skälvande fantasier till servitören, ögonen bränner hål i nacken på kollegan på andra sidan rummet och fingrarna trasslar in sig i halsbandet, ägnar sig hjärnan åt förnekelse.
Väl hemma har jag svårt att dölja besvikelsen över att inte heller denna gång känna en svag doft av någon som fångar hjärnan och lurar kroppen.
Blir till att gå ut i morgon kväll också med dolda motiv.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
6 kommentarer:
Ha ha ha, du skriver underbart. Och jag förstår vad du menar.
Dagens andra..
Är det att växa upp att förneka vad man känner och åtrår?
Då vill jag nog inte växa upp.
Under mina unga studieår i Amerikat suktade jag efter en kille som sa att vi kanske inte skulle vara så seriösa: "It is better to just be in love", sa han. Det tog mig 20 år att förstå vad han menade.
Tack Älskarinnan och Vardagslyx!
Psaudonaja, jag misstänker att S, M och M menar att jag ska sluta trassla in mig, men eftersom jag inte lyssnar så vet jag inte med säkerhet vad de säger.
Howdy, skulle inte du kunna förklara vad han menar nu, så att inte jag också måste vänta 20 år på att lampan tänds?
Han menade att ruset och pirret försvinner när man är seriös. Det byts ut mot något mycket bättre, men inte så spännande.
Nu ska jag sova och drömma söta drömmar. Kram och go´natt.
Skicka en kommentar