LIVET OCH LITE TILL

lördag 6 december 2008

.känslor som inte drunknar.

Med våta ögonfransar och rufsigt hår står han framför mig igen. Den här gången med vakna ögon.

Ord som lämnar darrande läppar bildar ingen mening. Armar hittar inte rätt ställe att vila på och fötterna skruvar sig ner i kaklet...

...men en vaken blick slickar hans kropp.

Tvingar hjärtat att lämna hettan för att låta kroppen svalkas. Armtag efter armtag för tankarna sakta tillbaka till verkligheten. Musklerna töms på kraft...


...men i bastun blir fantasierna heta igen.

1 kommentar:

Anonym sa...

aaaahhhhh