I dag har vi gjort kattbullar (treåringen kom inte riktigt ihåg vad det var vi skulle göra).
Men det är inte bara att göra, det. Först måste storasystern ringa och berätta att hon glömt att köpa jäst. Då måste den vuxna som är kvar hemma gruva sig lite för att än en gång tvinga ner sprattlande ben i trånga overaller. Sen måste hon upptäcka att två hälar har skavsår och två ben orkar inte gå. När mellanbarnet tänker efter så har hon ont i ena handen så hon kan inte heller gå.
Tre barn ryms faktiskt i, och på, en liten vagn. Det är tur. Tur är också att det är en kraftig lutning till affären så att den vuxna får motion. Jättetur. Verkligen.
Lussekatter kan man göra i många storlekar. Fast man tröttnar snart. Men det gör inte så mycket. Degar kan man använda till så mycket annat. Lägga på golvet till exempel. Eller klä in armen med.
Men till slut står fyra plåtar med gyllene små skruvar på bänken. Och intill står tre små tjejer och öser beröm över sina skapelser.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
3 kommentarer:
Åh , du får allt att låta så gulligt och gosigt , fast jag förstår att det behövs en speciell människa för att mysa till det så. =)
Puss på dej i julstriden och hoppas du får dricka riktigt god glögg och koppla av massor imorgon.
Följer julefriden med spänning... lustigt... borta från jobbet men kan inte låta bli att låta mig svepas med i dina beskrivningar, håller med andra ord ett vakande öga över.. ehhh... bloggen iallafall... GOD JUL GULLET!
Besöksstatistiken går ner något över julen har jag märkt. Konstigt att folk hellre kokar knäck än läser min blogg..... Fast inte ni då förståss. Ni (läs: vi) bloggberoende stackare!
Skicka en kommentar