Jag ser ju på henne att hon längtar. Händerna trampar av och an i hennes knä och orden bara bubblar i ögonen på henne. Så jag frågar vad hon längtar efter mest.
Att springa till honom. Jag kan hoppa hur högt jag vill. Och så lyfter han mig så här högt. Och släpper mig. Och lyfter mig igen.
Små armar når nästan ända upp till taket när hon visar.
Hon längtar mera.
Styvmamma längtar jag efter för hon lagar god mat.
Jag håller andan och väntar på min tur. Hon säger inget så jag måste fråga.
Dig längtar jag efter för du gör så god frukost.
Hon tar på sig jackan och går mot dörren. Själv lommar jag efter. Tillplattad. Mammaglorian protesterar högljutt när jag råkar kliva på den påvägen ut.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
2 veckor sedan
3 kommentarer:
Den där glorian är vass om man kliver på den eller?? Antar att din längtan efter din unge är så stor att du spricker om du skulle känna efter. Anar att det kan vara så....eller?
Självplågare.
oh, mammaglorian....den är tuff...
Skicka en kommentar