In på kontoret sveper hon, men tankarna om det nya fladdrande som en bråkig sjal bakom henne.
Nu är allt upp till mig säger hon. Om det ska hända nåt i mitt liv så är det jag som måste fixa det!
Kaffemaskinen blinkar besviket när hon trycker fel. Jag pekar på rätt knapp med ett finger som hoppar av skratt.
Ok, från och med nu, säger våra fnissiga ögon till varandra.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
2 veckor sedan
2 kommentarer:
Det här känns positivt.
Håll i!!!
Gud vad jag tycker om dig! Vilken snäll beskrivning på ett totalt misslyckat kaffemaskinsmöte!
Jag kommer nog aldrig få nån lön nå mer..... men jag är lycklig. Virrig, men lycklig!
Skicka en kommentar