Av alla saker vi gör här hemma, jag och E, så finns det en lek som hon aldrig tröttnar på. Den står överst på hennes önskelista alla dagar i veckan. Morgon som kväll. Leken har jag hittat på. Den går ut på att jag ska låtsas att jag håller på att ramla ur sängen. Hon ska komma till undsättning med ett skärp (förslagsvis det som hör till morgonrocken) som jag tar tag i och drar mig upp.
Hur kommer det sig att den leken är mycket roligare än att bygga pärlplattor? Baka sockerkaka? Spela Alfapet? Jaga varandra runt lägenheten?
Kan någon av er knäcka koden?
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
5 kommentarer:
hmmmm...
Elsa bearbetar sina tankar över din ledssenhet, i leken får hon direkta resultat vilket skänker henne tillfredsställelse. Barn har en otrolig förmåga att styra ut sin frustration i det mesta på det konstigaste vägarna för oss vuxna, oftast så konstiga att vi inte förstår. Om det har med att vi vuxna tappat "barntänket" eller vi anser det är barnsligt... vad vet jag..!
/K
För att hon är en skön unge med humor och hjältinnelusta. Till exempel?!
:)
Bra analys där K! Jag fattar att leken är viktig för henne och går därför med på att leka den ofta. Det roligaste är att jag får så tydliga instruktioner.
"Mamma, låtsas att du inte vet hur man tar sig upp och så kommer jag och räddar dig med mitt rep!"
Och ännu mer komiskt är det när hon helt plötsligt tröttnat på leken.
"Mamma, du kan faktiskt ta dig upp själv! Ställ fötterna på golvet."
Hon kanske inte har tröttnat, det kanske är en del av leken. Hon kanske säger dig något. Apropå analysen.
Skicka en kommentar